Hur ser jag på förlossningen?

Jag vil absolut inte skrämma någon… samtidigt så vill jag vara ärlig om hur jag känner inför förlossningen som är nära nu. Jag är en person som gärna vill ha kontroll. Under en förlossning har man inte kontroll. Förlossningen med sonen var väldigt utdragen. Jag hade smärtsamma värkar som inte gjorde någon nytta så jag fick värkstimulerande dropp ett flertal gånger, vilket ledde till att det bara gjorde ännu ondare men jag öppnade mig väldigt långsamt. Och ska jag vara helt ärlig så minns jag inte mycket mer än att jag flera gånger tänkte: Min rygg går av.

Så min erfarenhet från min tidigare förlossning gör mig ännu mer orolig för hur denna kommer gå. Jag är rädd att bli lämnad kvar ensam. Samtidigt som jag vet att jag kan inte ha bättre stöttning som har Josef där. På ett eller annat sätt kommer ju bebisen ut… men ja ska inte sticka under stolen med att jag är orolig för hur det kommer gå.

Något jag måste förlita mig på är att min kropp vet vad den ska göra och att jag är i trygga händer på sjukhuset.

Gravid v39

Bloggen har fått komma lite åtsidan nu på sistone. Jag har mestadels fokuserat på att jobba med företaget och med Instagram. Men jag vill ändå uppdatera hur det går i graviditeten.
I fredags gick vi in i v39. Så idag är det 9 dagar kvar tills liten borde komma ut.
Precis som alla andra höggravida mammor så vill man bara få ut ungen nu… lite så är det väl med mig också. Samtidigt som jag är tacksam över att jag hinner jobba så mycket som möjligt nu inte bebis kommer.

Vissa nätter sover jag helt okej om bara vaknar tre-fem gånger… medans vissa nätter så ligger ja fortfarande vaken i 3-4 timmar innan jag kan somna om.

Man märker mer och mer at kroppen övar sig på vad som komma skall. Det är mer sammandragningar, mer förvärkar och mer ilningar.

Men jag är fortfarande igång och tränar även att träningen blir en väldigt lugn sådan.

Förvärkar och filminspelning

Förvärkarna bvörjar bli rätt jobbiga nu. Jag kan helt ärligt säga att jag gärna hade väntat lite med de någon vecka till så jag kunde beta av så mycket som möjligt med jobbet. Eftermiddagarna och kvällarna är värst. Det gör mig lite stressad över att det är så mycket jag vill hinna med att göra innan det är dags för att kunna slappna av första tiden med bebis…

Idag ska jag iallafall försöka mig på att filma och träna här hemma. Jag hoppas kroppen är medgörlig.
Jag ska försöka att se till att ha ett gäng med träningsfilmer innan kiddo behagar att dyka upp. Önska mig lycka till!

Gravid v37

Igår åkte jag och Josef till Stockholm. Känns lite läskigt att åka iväg så här sent i graviditeten och samtidigt som jag hade så mycket onda sammandragningar i måndags. Men jag tänker att det finns ju sjukhus i Stockholm. Haha!

Så mysigt att komma iväg en ”sista” gång bara Josef och jag på ett tag. Vi bor i Hammarby Sjöstad i en hotell lägenhet. Förhoppningsvis får jag till lite träningsfilmer här med. Gummibanden är iallafall med!

Det känns som att jag bara upprepar mig från gång till gång men sömnen är fortfarande fruktansvärt dålig. Det nya nu är förvärkarna, både onda och inte så onda. Men det är klart att det närmar sig.

I onsdags var jag på MVC igen för att kolla hur bebis ligger. Jag trodde jag skulle börja gråta när hon sa att bebis har vänt sig om och ligger med huvudet nedåt. Den är fortfarande ruckbar men hon trodde inte att den skulle ändra sig tillbaka. Vi fick även göra ett ultraljud för att vara riktigt hundra på att den faktiskt vänt sig. Bebis är så lik Teo i profilen. Undrar om de kommer vara lika varandra.

Har du kontroll över din träning?

Varför tränar du? För att du måste på grund av att du får problem med kroppen eller för att du måste för att uppnå någon form av ”perfektion”.
Tränar du för att du mår bra av det eller för att du tycker det är roligt? Eller för att du känner en inre stress om du inte tränar?

Träningen ska aldrig ha dig i något grepp, eller ha kontroll över dig. Det ska aldrig vara något straff. Det är du som ska ha kontrollen över ditt liv, över din träning.

Glöm aldrig det!