Förlossningsberättelse del 1

Först och främst måste jag tacka för alla grattishälsningar. Jag önskar jag kunde svar på varenda hälsning men jag läser dem och det värmer.
Det är många som varit nyfikna på hur allt har gått och därför tänkte jag dela med mig av våran förlossning.

Under tisdagen den 13 November vaknade jag upp hur pigg som helst. Jag hade så sjukt mycket energi och en aptit som jag inte haft på två månader. Det var inget jag reflekterade direkt över utan jag var bara glad att känna hunger och glad att slippa känna mig trött. Bara tanken av att inte behöva gå och lägga mig för att vila. Wow!!!!

Under eftermiddagen/tidig kväll så började jag få onda förvärkar… trodde jag… det gjorde fruktansvärt ont i ryggen men det kom ändå oregelbundet. Jag trodde att allt har att göra med att jag varit dålig på att vila under dagen.

Klockan 20:00 började jag klocka värkarna och de kom var 7-8 minut ganska exakt. Detta höll i sig under 1.5 timme som jag klockade dem. Jag har tidigare haft regelbundna värkar i 6 timmar och det varit falskt alarm. Därför trodde jag inte mycket på att det var dags denna gång heller.

Vid 22:00 så satte vi oss och åt gröt. Hungern var fortfarande stor och jag hade ett extremt sug efter att ha hur mycket socker på gröten som helst. Efter halva måltiden kändes det inte alls bra att sitta ner med magen för det kändes avigt och gjorde lite ont. Den känslan har jag haft tidigare också. Så jag visste att jag behövs ställa mig upp och vicka lite på höfterna för att få känslan till att släppa.

Så fort jag ställde mig upp så knäppte det till i magen och det sa splash. Vattnet gick med sonen också men det sipprade ut då, nu bokstavligt talat forsade det ut.
Jag ställde mig i duschen och efter ungefär 15 minuter började värkarna göra ondare.

Vi (läs Josef) styrde med allt här hemma och vi åkte in till förlossningen vid 23:20.
När vi kom in var jag öppen 3 cm och hade ändå rätt ont. Jag började med lustgas och fick sedan epidural. Efter epiduralen mådde jag rätt bra och kunde sätta mig på och studsa på bollen och andas igenom värkarna. Det fick mig till att öppna mig till 6 cm rätt fort.

Jag började få ondare efter ett tag men det gick ändå bra med lustgas ett par timmar och jag öppnade mig till 8 cm.

Efter ett tag så gjorde det för ont och jag fick en påfyllning med epidural. Det var väl här det börjar gå utför.

Till slut började jag vilja krysta. Problemet var att jag inte kände av när värkarna kom. I drygt 40 minuter försökte jag känna efter värkarna för att försöka krysta fram knytet men då jag fått för mycket epidural blev inte värkarna tydliga och jag låg mest och tog i hela tiden. Det resulterade i att jag blev tröttare och tröttare och bebis hjärtljud sjönk.

Jag låg mest och blundade under själva krystandet. Jag hörde bara hur det blev ett annat tempo runt omkring mig och personalen sa: Den måste ut nu!

Det är oklart när jag öppnade mina ögon men när jag väl gjorde det var det typ 20 personer i rummet och bebis skulle tas med sugklocka och jag klipptes upp.

Jag försökte ändå så gott jag kunde att ta i. Jag kände mig otroligt stressad av att höra: Vid nästa värk Zahra så tar du i. Jag bara skrek: Jag vet inte när jag har värkar. Jag känner bara att det är något där.

Men jag försökte ändå att ta i allt vad jag kunde för jag hörde och kände deras panik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.