Sluta kläm och känn

Jag tror inte att jag är ensam om att någon gång under livet klämt och känt på olika kroppsdelar och tänkt negativa tankar. ”Visst har jag för stora lår”. ”Rumpan är ju bara för bred”.  ”Visst darrar mina lår när jag går”.
Tyvärr, är det nog mer vanligt än vad man tror. Och det som skrämmer mig mest är att det kryper ner i åldrarna.
Jag var en av de som kunde ägna timmar åt att stå framför spegeln och klämma och säga högt för mig själv att jag var på tok för tjock.
Och jag var arg. Jag var så arg för att jag hade de gener som jag har. De generna som gjorde att jag hade korta bullriga muskler och de marockanska generna som gjorde att jag hade former med både rumpa, lår och höfter. Och när jag ser tillbaka på det så är det sorgligt att jag ägnade så många år att inte tycka om en så stor del av mig själv.

Jag vet inte vad det är som har gjort att jag tänker annorlunda. Om det är åldern, ett annat tankesätt eller bara en annan kärlek till mig själv men nu gillar jag vad jag ser. Och jag är tacksam för hur jag ser ut.

Snälla! Sluta kläm och känn! Tänk inte negativa tankar om dig själv. Jag vet att det är lättare sagt än gjort men jag tror att en stor förändring man kan göra är att så fort man börjar tänka negativa tankar så avsluta inte ens meningen, bara skyffla bort tanken och säg något om dig själv som du gillar.
Att du har vackra ögon, är en omtänksam person eller är humoristisk. (Ja, precis! Allt behöver inte vara ytliga saker).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.